S har tappat ansiktet i frågan om Omar Mustafa
i kategorin: Insändare.
Inte många som läser detta kan rimligtvis ha kunnat undgå den uppståndelse som rivit upp enkelriktade diskussioner mot Omar Mustafa, kring antisemitism och S-ledningen. För ungefär en vecka sedan började alltså denna storm i media. Av välkända anledningar skedde det precis efter att Omar Mustafa valts in till Socialdemokraternas partistyrelse vid S-kongressen i Göteborg. Nu igår, 13/04, fick han avgå efter en långrandig kritik och det på chockerande grunder.
Således känner jag mig nu manad att skriva och bidra till räddningen av vårt lands upprätthållande av rättvisan, de mänskliga rättigheterna, antirasismen och antidiskrimineringen. Dessa oändligt många skriverier har lämnat mig chockad och ju mer jag läser, desto oroligare blir jag över Sveriges framtid som ett land där alla människor är jämlika.
De första beskyllningarna mot Omar Mustafa fördes av Willy Silberstein, en före detta högerextremist och numera ordförande för s.k. Svenska Kommittén Mot Antisemitism. Silberstein anklagar Omar Mustafa för att i egenskap av ordförande för Islamiska förbundet ha bjudit in ett antal talare till förbundets årliga konferens. Dessa talare har enligt Silberstein tidigare uttalat sig antisemitiskt och han menar att talarna med sina åsikter givits en olämplig plattform. Följaktligen uttrycker han en oro över Omar Mustafas kopplingar till dessa och att han nu blivit invald till S partistyrelse.
Det är dessa anklaganden, vilka blev startskottet, som till slut ledde till att S-ledningen valde att låta Omar Mustafa avgå. Jag anser att det var ett mycket absurt och avskyvärt handlande från S-ledningens håll. Detta p.g.a. följande.
Först och främst så har man genom detta skapat en helt ny standard och satt upp helt nya krav. Krav på att man måste granska, urvalisera och därmed begränsa de människor man får interreagera med som politiker. Dessutom är det orättvist riktade krav som verkar gälla särskilt för Omar Mustafa och indirekt alla svenska, religionsaktiva och progressiva muslimer.
Det är också krav med vilka S är inkonsekventa, speciellt med tanke på att S själva år 2005 bjöd in en av de flera kritiserade talarna, Dr. Azzam Tamimi. Vid det tillfället besvarade Peter Widerud (S) den kritik som S därmed fick på detta sätt, och jag kan inte mer än instämma helt.
För det andra så har både S-ledningen och privatorganisationen Expo begått förtal när de har anklagat de av IFIS inbjudna talarna för att vara antisemiter eller för att ha uttalat sig antisemitiskt. Detta enligt de anklagade själva. Man har alltså slängt ut fördömanden åt alla håll, varit extremt slarvig med källkritik och inte för en sekund har man försökt skapa dialog eller diskussion med de för antisemitism anklagade. Det är sorgligt.
S har brustit rejält i att tydliggöra sitt problem med Omar Mustafas plats i partistyrelsen. Det förstår man utan problem genom att lyssna på vad Veronica Palm hade att säga till Aftonbladet.
Det kandefinitivt inte bero på de inbjudna talarna. Det är talare vars uttalanden Omar Mustafa redan klarligen distanserat sig från och som han egentligen inte har någon skyldighet att granska. Som tidigare nämnt så har dessutom S själva tidigare bjudit samma person som de kritiserar Omar Mustafa för att ha bjudit. I annat fall skulle S-ledningen i mina ögon förlora sin kompetens som en etablerad och respektabel del av Sveriges styre.
Eftersom vi kan bortse från de stereotypa, fördomsfulla och islamofobiska förhören som Omar Mustafa fått gå igenom som anledningar till hans avgång återstår följande som orsaker: Omar Mustafas aktiva medlemskap i en framstående islamisk organisation och därmed hans identitet som troende och muslim. Istället för att stå upp för människornas lika värde och stå emot den antimuslimska stormen, valde S-ledningen att följa med i den.
Allt kritiskt tal och handlande mot Omar Mustafa utöver och efter hans avståndstagande från antisemitism, inte minst från partiets håll, är därmed totalt irrelevant och endast islamofobiskt.
Att S lät Omar Mustafa avgå så snart efter att han tillsatts partistyrelsen bevisar ytterligare ett faktum. Syftet bakom att han överhuvudtaget läts komma in inte kan ha varit helt rent. Som folk redan märkt och påpekat så försökte man endast utnyttja hans ansikte för fler röster och för att matcha det man alltid pratar om att man står för; mångkulturalism.
Som svensk, troende muslim känner jag mig djupt kränkt och är övertygad om att alla troende oavsett religion borde uppleva samma sak. Trots att jag inte känner Omar Mustafa vet jag att det politiska avvisandet som drabbade honom också gäller mig.
Jag skäms över ledningen för Sveriges största parti och jag känner avsmak inför privatorganisationen Expos aktion. Men jag skäms också över de orättvisor som Sverige, inte minst politiken, gång på gång visar sig präglas av. Ta er samman människor.
En aktiv, troende student: Salma Mohamed
