Min resa till Darfur

Omar Mustafa berättar om sin resa till Darfur


På inbjudan av Sudans förenade studentkårer representerade Omar Mustafa, under sommaren 2007, FEMYSO (Forum for European Muslim Youth and Student Organisations) i en intressant konferens om Darfur i Sudans huvudstad Khartoum…

Målet med konferensen var att väcka intresse för frågan om Darfur och ge en annan bild av händelserna än det som ges i de västerländska medierna.

Sudan, som är Afrikas till ytan största stat med många naturtillgångar, har länge varit drabbad av oroligheter som har hämmat utvecklingen och stabiliteten i landet. Att regeringen dessutom betraktas som islamorienterad har gett landet en ovänlig syn från världssamfundet.

Innan jag åkte till Sudan var jag väldigt tveksam och osäker, hur skulle jag stödja en förtryckarregim som utför etnisk rensning och religiöst krig i Darfur, det var i alla fall vad man hörde på nyheterna. När jag väl kom dit lärde jag mig att verkligheten var annorlunda.
Visst finns det konflikter mellan stammarna i området, precis som i resten av Afrika, men det är inga religiösa konflikter eftersom hundra procent av befolkningen i Darfur är muslimer. Det är inte heller ett etniskt krig, eftersom alla har samma utseende och etnicitet bortsett från att vissa har ett lokalt språk utöver arabiskan. Konflikterna mellan stammarna handlar istället om tillgången till vatten och boskap.

Median talar ofta om de svåra förhållandena i flyktingförläggningarna i Darfur. När vi besökte al-Salamförläggningen i norra Darfur tyckte jag som en bortskämd europé att situationen var miserabel och den humanitära krisen gick inte att gömma. När jag några dagar senare besökte en vän i en av Khartoums förorter märkte jag att situationen inte var så annorlunda där, jag förstod att det som jag såg som miserabelt var det normala i de flesta av Afrikas byar. I flyktingförläggningarna hade man åtminstone gratis mat, utbildning och sjukvård av hjälporganisationer.

Varför denna enorma fokus på just Darfur, kan man undra. Det enkla svaret är tyvärr än en gång oljan. Forskare har nämligen upptäckt en enorm underjordisk sjö och stora mängder olja i Darfurområdet som självklart är av stort intresse för USA och vissa europeiska länder. Det amerikanska oljebolaget Chevron har tidigare varit verksam i Sudan men blev utslängd av regeringen p.g.a. ineffektivitet. Chevron, som hade Condoleezza Rice som chef, använde Sudan endast som en reserv för arabiska halvöns olja och bidrog därför inte med någon nytta för landet. Rice kunde självklart inte glömma att hennes bolag blev ersatt av kinesiska företag och vill nu därför hitta vägar in i landet igen.

Det finns hur som helst en humanitär kris i Darfur, i hela Sudan och i många andra muslimska områden. Om vi muslimer inte tar oss i kragen och löser våra problem så kommer ?världspolisen? fortsätta med att lägga näsan i blöt, inte för att de vill hjälpa de stackars sudaneserna, utan för att hitta en anledning till att sno åt sig ännu fler rikedomar.

Omar Mustafa