Uppdrag granskning väcker viktiga frågeställningar

Pressmeddelande
den 18 maj 2012

Uppdrag granskning visar i sitt program den 16 maj 2012”Bakom fasaden på svenska moskéer” en bild av att sociala rådgivare och imamer i stora svenska moskéer inte tar kvinnomisshandel på allvar, uppmuntrar tillmånggifte och avråder från polisanmälningar. Detta är allvarliga och mycketbeklagliga uppgifter.

Det går aldrig att legitimera våld mot kvinnor. Det är inte endast ett brott mot svensk lagstiftning, det är dessutom en uppfattning som går tvärs emot vad Islams profet Muhammad uppmanade till. Islam är mycket tydlig i att kvinnan ska behandlas med största respekt och kärlek. Profeten har aldrig uppmanat till våld och har själv aldrig lyft ett finger mot vare sig en kvinna eller ett barn. Det islamiska äktenskapet skall enligt Koranen bygga på ömsesidig kärlek och barmhärtighet, vilket rimmar illa med exempelvis våld eller tvång till samlag.

Även om man kan argumentera för att Koranen inte förbjuder månggifte, så innebär månggifte i Sverige att paret tvingas till lögn, bedrägeri och hemlighetsmakeri. Den ena kvinnan har dessutom ingen som helst lagligt skydd som säkerställer hennes rättigheter vid en tvist. Därav är vår uppfattning att månggifte här i Sverige är förbjudet både lagligt och islamiskt.

Vi kan inte med säkerhet bekräfta att de slutsatser som uppdrag granskning drar stämmer till fullo då vi för tillfället utreder en del av ärendena och märker att en del av imamerna har en annan skildring av det som har hänt. Den här typen av rådfrågningssamtal är oftast mycket känsliga och tangerar privata relationer. För att göra en rättvis och professionell bedömning behöver man en helhetsuppfattning av hela samtalet och inte enbart lösryckta citat.

Visar det sig dock att en imam exempelvis legitimerat våld i hemmet så är det att betrakta som tjänstefel. Vi har tidigare haft imamer som har fått lämna sina uppdrag för att de begått tjänstefel.

Det är viktigt att betona att frågorna som kommer fram är av stor betydelse och hjälper förhoppningsvis de muslimska församlingarna och samhället i stort till positiv utveckling. Uppdrag Granskning valde dock en märklig inramning av programmet där man demoniserade områden som Rinkeby och Tensta, ifrågasatte muslimers relationer med beslutsfattare och talade om ett medvetet hyckleri och en hemlig agenda. Dessa undertoner påminner om den främlingsfientliga retoriken och riskerar att de andra viktiga frågor som programmet lyfter upp hamnar i skymundan till förmån för en antimuslimsk debatt.

Vare sig Uppdrags Gransknings uppgifter stämmer till fullo eller inte så är vi sedan länge medvetna om att det finns brister och utvecklingsbehov i den sociala verksamheten i moskéerna, precis som liknande behov finns i andra religiösa församlingar. Vi har ett konstant tryck på våra moskéer där folk kommer dagligen med behov till stöd, rådgivning och bistånd. Detta i sig är ett stort samhällsproblem att många muslimer saknar tillit till att de kommer få det stöd de behöver om de vänder sig till de sociala myndigheterna. Muslimska församlingar hjälper årligen tusentals behövande, utöver den ordinarie verksamheten. Många kvinnor har genom åren fått hjälp, stöd och skydd genom muslimska församlingar. Tyvärr så byggs detta enorma arbete dock på knappa resurser, ideella krafter och lekmanna uppdrag. De flesta församlingarna skulle ha behov av att anställa högskoleutbildade socionomer, jurister och imamer. Statsbidraget på ca 50 kr per medlem och år räcker dock knappt till el och vatten för vissa.

Dessutom erbjuds de flesta församlingarna inget stöd och utveckling av berörda myndigheter. Vi vet exempelvis att Säkerhetspolisen bedriver en s.k. dialogverksamhet där de besöker de muslimska församlingarna med jämna mellan rum, diskuterar deras angelägenheter, erbjuder stöd och skapar en direkt kontakt i händelse av en kris. Muslimska församlingar har alltid poängterat att terrorärenden inte är församlingarnas största vardagsbekymmer och att en sådan dialog skulle snarare behövas med de sociala myndigheterna. De sociala myndigheternas intresse för samarbete med muslimska församlingar är dock oftast lamt, man erkänner inte församlingarnas viktiga roll och kontaktar dem endast i krisfall då de behöver en muslimsk medlare. Framförallt så erbjuds man inga utbildningar eller andra utvecklingsmöjligheter i dessa frågor.

Slutligen så är kvinnovåldsfrågan inte explicit ett muslimskt problem. Uppdrag Granskning har tidigare själva visat att även åklagare och poliser brister i hanteringen av kvinnovåldsärenden. Det är ett stort samhällsproblem där regering, myndigheter och civilsamhället tillsammans behöver hitta lösningar, utbildningsinsatser och åtgärdsplan och där muslimska församlingar deltar som objekt och inte som subjekt. Vi har alla en skyldighet till självrannsakan, att jobba strategiskt och att nätverka tvärsektoriellt för ta itu med frågan om våld i hemmet.

Omar Mustafa, ordförande Islamiska Förbundet i Sverige
Mahmoud Khalfi, ordförande Sveriges Imamråd